Dagens Nyheter – 11 maj 1866, sida 3

UKRSUdB:. Aftonplenum. Adeln afslutade behandlingen af nionde hufvudtiteln. Prosten Cnattingii enka erhöll i strid mot utskottets förslag en årlig pension af 300 rdr, då man ansåg de förtjenster Cnattingius inlagt om folkskoleväsendet berättiga till denna förmån för hans enka och oförsörjda barn. Deremot afslogs utskottets hemställan om pension åt professor Dieterichs enka. I öfrigt biföllos de genomgångna punkterna, de flesta utan diskussion. En temligen liflig sådan uppstod emellertid rörande den pension af 400 rdr som utskottet ansett böra tilläggas komminister Ignells enka, dels emedan hon vore i behof deraf, dels och förnämligast på grund af Ignells förtjenstfulla litterära verksamhet. Grefve Mörner yrkade afslag härå och tyckte det rara orimligt bevilja litteratörer — hade de också i likhet med den aflidne lyst såsom tidningsskrifvare — särskilta förmåner. Frih. R. Cederström ansåg att man borde följa presteståndets exempel och afslå denna pension åt enkan efter en man, som hade haft den svagheten att offentligt utbreda meningar, som vore stridande mot de ilandet gällande religiösa dogmer. Hr C. A. Tornerhjelm önskade äfven, att adeln icke genom bifall till ifrågavarande förslag, måtte uppmuntra religiösa villomeningar. Frih. Klinckowström beklagade att de hrr som motsatte sig denna pension, icke haft tid att taga del af Ignells arbe:en, i synnerhet hans Menskliga utvecklingens historiav, ty i annat fall skulle de säkert hafva yttrat sig annorlunda. Hr von Qvanten trodde, att man vid bedömande af Ignells författareverksamhet borde helt och hållet se bort från de beskyllningar, som gjordes honom af ortodoxiens förkämpar. Skulle man städse fästa afseende på dylika, huru många bland de klaraste stjernorna på litteraturens himmel kunde då ej slockna! Kapten O. v. Knorring yttrade sig i samma syftning. Resultatet af voteringen blef, att den obetydliga pensionen beviljades med 38 röster mot 24. I afseende å statsutskottets utlåtande rörankets ständers hus, så att det tillika med f. d. Hebbeska huset, hvarmed det borde förenas och som äfven skulle påbyggas, kunde blifva passande lokal åt den nya representationen, yrkade major Edelsvärd återremiss, då han icke kunde gilla den ifrågasatta påbyggnaden, dels hvilken dels vore öfverflödig, dels skulle medtaga mycken tid och kostnad, dels äfven svårligen torde kunna af K. M:t fastställas, då den ur estetisk synpunkt vore förkastlig. Den skulle nemligen, om den komme till stånd, gifva rikets ständers hus en sådan höjd, att det komme att dominera Riddarholmskyrkan. Grefve E. Sparre gillade dessa anmärkningar och ville, i händelse af återremiss, äfven fästa utskottets uppmärksamhet på oliämpligheten af gaslysning i kamrarnes och utskoltens sessionsrum. Att de många gaslågorna vore en plåga, det erfore nog adeln i hvarje aftonplenum, och skall gaslysning bibehållas äfven under den nya representationen, då aftonplena, efter all sannolikhet, komma att blifva vida talrikare än nu, då, yttrade talaren, komma vi, mina herrar, att jemmerligen förgåsa. — Frih. Klinckowström yrkade antagande af utskottets förslag; påbyggnaden vore behöflig, och olägenheterna af gaslysningen kunde häfvas genom en ändamälsenlig ventilation Talaren ansåe det ständerna