Dagens Nyheter – 11 maj 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaronm. (Forts. fr. föreg. Af) Rivat fortfor: — I morgon bittida vid dagningen skiljes jag från, grefvinnan och fröken samt beger mig på återvägen till Paris.... Jag bör vara här klockan tu igen, såvida allt går lyckligt och väl... Vänta mig till middagen. Durand som i den kostym, hvari han befann sig, icke kunde gå ut på bron utan att utsätta sig för att bli förkyld, skiljdes från hofmästaren i första våningen och gick in till sig. Efter att ha tagit på sig en nattrock, öppnade han ett fönster och fick sålunda ändå bli vittne till affärden. Vagnen var förspänd med fyra storväxta hästar. Först togo de två fruntimren plats, derefter Rivat och till sist polikommissarien Lehoux. De båda sednare fingo åka baklänges. Grefvinnan, som varseblef Durand der han låg i fönstret, gaf honom en vänlig afskedsnick med handen. Kusken satte sig upp på kuskbocken. Herr Lehoux ropade till honom: — Kör åt Lyon till! Piskan smällde, hästarne satte sig i rörelse och inom några ögonblick var åkdonet ur sigte.