Dagens Nyheter – 11 maj 1866, sida 1

TR nrnneneneennnnnn nn — Hvarpå? . — Att de ädla stenarne verkligen äro värda så mycket som hofmästaren uppgaf? — Hvad för slag?... Tar du mig för ett barn? — Nej, men... — Jag vill inte höra något men... Juvelerna kunna när som helst säljas för femhundra tusen franes ... Och då tycker jag, utgöra de en fullt tillräcklig garanti för vår fordran som ej är större än etthundrafemtio . .. — Ja visst, — Det är således onödigt att vi grubbla på den saken, kära gumma ... . — Jag säger bara: tänk om grefve Scipio vägrar att betala! — Det är föga sannolikt. oo Ja, ja, men det kan dock inträffa. s.:Hvad ämnar du i ett sådant fall göra? o— Jag säljer juvelerna, och sedan jag gjort. mig sjelf betald, lemnar jag återstoden af pengarne till fru grefvinnans rättsinnebafvane. — Just så vill jag att du skall handla. nix Men jag känner dig jag och är rädd för att du lemnar skrinet till den unge grefven innan du fått några pengar. — Nej, så enfaldig är jag inte, det försäkrar jag dig..: — Lofva mig att inte släppa skrinet ur händerna, förrän du kontant bekommit dina hundrafemtiotre tusen francs. — Det lofvar jag dig. RR —