Dagens Nyheter – 11 maj 1866, sida 1

Så länge Durand hörde ljudet af de bortrullande hjulen, förblef han qvarliggande i fönstret. Derpå gick han med långsamma steg, tankfull och dyster, till sängkammaren. Hans hustru väntade honom der, ett rof för den mest brinnande nyfikenhetsfeber, I hela Durandska huset fick ingen menniska denna natt en blund i sina ögon. De båda makarne gissade hit och dit angående de möjliga följderna af denna plötsliga onåd. Skulle de båda damerna länge bli qvarhållna i fängelset? Skulle Dubois segra eller duka under i den strid han börjat mot enkegrefvinnan af SainteAnille? : Och hvad vigtigast var: skulle den ifrågavarande katastrofen komma att föranleda någon ändring i den redan skedda rådmansutnämningen? Allt detta var mycket betänkligt och skulle ha gifvit hert och fru Durand rikligt ämne till funderande, äfven om de varit tio gånger lyckligare lottade på hufvudtes vägnar än de verkligen voro. Grefvinnan hade vid afresan icke nämnt ett enda ord hvarken om Sankt-Michaels-bandet eller rådmansbefattningen.! Detta kunde dock förklaras af polistjenstemannen Lehouxs närvaro, som gjorde hvarje förtroligare meddelande nästan omöjligt. Emellertid väntade man hofmästaren tillbaka redan följande dag, och han skulle utan tvifvel lemna tillfredsställande upplysningar angående