natt bultade P. på hos Collignon i mening att fråga honom om han icke hade sett hans dotter. Men han bultade utan att erhålla svar, och förtviflad återvände han hem till sig. Följande morgon begaf sig P. till poliskommissarien, berättade för honom sin dotters försvinnande och de omständigheter som hade föregått och efterföljde det. Tjenstemannen företog genast eu undersökning. Bland de personer han förhörde omtalade en att Collignon, P:s svåger, dagen förut hade gjort honom den besynnerliga frågan: Om du hade kastat någon i Seinen, hvad skulle du då göra? — Jag skulle döda mig, svarade den tillsporde. — Det skulle icke jag, sade Collignon, jag skulle tycka om att bestiga schavotten; detta skulle lända min slägt till skam., Dessa besynnerliga ord väckte poliskommissariens misstanka, hvarför han ofördröjligen lät häkta Collignon och hans syster, hustru P. Efter att ha försäkrat att han icke hade sett den lilla flickan, fann han sig så insnärjd af polismannens frågor och besvärande omständigheter att han utbrast: Jag är förlorad, jag vill bekänna allt. Och han berättade att han hade fört Celina till Napoleonsbron vid Bercy, och att han der hade fattat henne om lifvet, lyftat upp henne och kastat henne i Seinen. Klockan var tio på aftonen då brottet utfördes: I det ögon: blick han häktades innehade Collignon en nyss slipad knif, och på hvilken man såg blodfläckar. Collignon har framhärdat i påståendet att han icke med knifven rört sitt offer innan han nedkastade detsamma i Seinen; Den juridiska undersökniugen fortsättes: hustru P. hålles häktad, då vissa omständigheter låta förmoda att hon varit sin brors, Collignons, medbrottsling.