Dagens Nyheter – 9 maj 1866, sida 2

mästaren och bedja honom komma in i salongen. Efter några få minuter infann sig denne med sömnen i ögonen och utan att ana hvad som stod på. Hans häpnad och förskräckelse voro naturligtvis öfvermåttan stora. Grefvinnan afbröt hans känsloutgjutelser med följande lugna ord: — Min käre Rivat, jag ålägger er att för min son, grefve Scipio, intyga rättmätigheten af herr Durands fordringsanspråk ... — Äh! fru grefvinna, genmälde Rivat, br grefven betalar utan alla invändningar. Blott han får se räkningen, så... — Min fru, inföll nu Lehoux, tillåt mig ha äran fästa er uppmärksamhet på, att tiden går raskt undan och att mina order äro stränga... Intet bnödigt dröjsmål... — Vi äro beredda att följa er, min herre. Nu tycktes det med ens bli slut på den gamla damens lugn och sjelfbeherrskning. Hon visade tecken till en djup sinnesrörelse och höll på att sjunka till golfvet af vanmakt. Alla menniskor skyndade fram till hennes bistånd, och hon återfick snart hela sin själsnärvaro. Fröken Arthemise utbrast i gråt. Hon snyftade högt och tog sin mor i famn, likasom hade det varit fråga om att de skulle åtskiljas. Min herre, sade Rivat till poliskommissarien, jag är fru grefvinnans hofmästare.-.. Som ni sjelf ser, är min matmor illamående, och det skulle utan tvifvel vara lugnande för henne, om hon åtminstone under återstoden af natten finge se sin vanliga omgifning kring