Dagens Nyheter – 9 maj 1866, sida 2

sig... Beror det af er att låta mig åtfölja de båda ädla damerna till i morgon, så var mensklig, min herrel!... och afslå icke den begäran jag nu derom framställer. i Lehoux svarade, att han smickrade sig med att vara mensklig, ehuru han egnat sig åt lagens tjenst, och att han icke såg något giltigt skäl till att afslå hofmästarens anhållan. Detta tycktes trösta grefvinnan. — När ni nu behagar, min herre, sade hon, äro vi färdiga att följa er... Polistjenstemannen bjöd henne sin arm, som den förnäma damen icke vågade neka att emottaga, ty hon förstod mer än väl, att det var för att kunna bevaka henne bättre som Leboux visade denna artighet. i Fröken Arthemise gick några steg efter sin mor; hon torkade tårarne ur sina ögon. Derefter kom Javotte, som bar kappsäcken; Durand och Rivat slutade tåget, i Hofmästaren lutade sig intill sin vän, sidenvaruhandlanden, och hviskade i hans öra: — Den statshemlighet, hvarom jag talade med er för ett par dagar sedan, spelar oss i dag ett elakt spratt... Man kan likna den vid ett vapen med egg å båda sidor; i dag ha vi blifvit sårade, men vi ha ej förlorat förmågan att ge ett bugg tillbaka... Och var säker om, att det hugget kommer att bli vådligt nog för kardinalen och lär ej låta länge vänta på sig heller, om jag känner min matmor rätt. Durand svarade endast genom ett halft dussin djupa suckar. (Forts.)