Dagens Nyheter – 8 maj 1866, sida 1

Afventyraren, Rom:a af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. AF) XXVII. Polistjenstemannen. Tornklockan i kyrkan Sainte-Opportune hade nyss slagit elfva på qvällen. Vi veta att det var en söndagsafton; också herrskade den djupaste tystnad och ro på Bourdonnais-gatan. Plötsligt afbröts denna tystnad genom bullret af en vågn, som med ovanlig hastighet rullade öfver den dåliga stenläggningen. Invå. arne vid den fridfulla gatan, som häraf väcktes ur sin första slummer, önskade af själ och hjerta att den bland deras grannar, som kom hem så sent och gjorde så mycket väsen af sig, varit långt borta der pepparn växer. Emellertid stannade vagnen utanför herr Durands hus. Någon bultade ett par slag temligen sakta på porten. Det åtgick en stund innan portvakten hann stiga upp och kläda på sig; derefter gick han och öppnade. i Tre minuter sednare kom den hedersmannens hustru helt förskräckt uppspringande till den våning som beboddes af husegaren och ringde på klocksträngen vid tamburdörren så hårdt hon förmådde. Durand, som just höll på att gå till sängs, skyndade sig att öppna. Den drägt, hvari han presenterade sig för portvaktarhustrun, utgjordes af följande klädes