Dagens Nyheter – 7 maj 1866, sida 3

man betarkt på att inställa nästa ars verldsexposition. BERLIN den 5 maj kl. 11 e, m. Ordres är rlfärdad att tredje, fjerde, femte, sjette och gardes-armå-korpserna skola sättas på fältfot. Man väntar att åttonde armeåkerpson skall mobilissras. Petition mot införseltullar å lifsmedel. Det beslut tre stånd hafva fattat att återinföra de länge afskaffade tullarne på mjöl, ost, kött, smör o. s. v., har icke kunnat undgå att framkalla bekymmer och oro hos tjenstemän och den talrika arbetsklassen. De betala redan skutt till staten för sin person; skatt till staten med 1 procent och skatt till kommunen med2!2å 3 procent af sin inkomst; ytterligare skatt till staten, i följd af tulltaxan, för hvar gång de köpa sig en skjorta, en rock, eller hvad som helst för ett närimgsalster; ännu ytwerligare skatt när de förse sig med sill, salt, kaffe, socker m. m. dylikt; slutligen ännu ytterligare skatt om de vilja upplifva eller förnöja sig med ett glas pounsch, en sp eler en cigarr. Nu vill man ytterligare utpressa skatt af dem på de aidra oumbärligaste förnödenheter, på det som ingen prohibitist kan kalla för ofver-flödsvara, men som han ändå vill göra svåråtkomligare för arbetaren, än hittills. Mot de tillfälliga representanternas, mot de redan sjelfdömda, men likväl ännu bedröfligtvis verkande två första ståndens rätt att besluta, står de lidande klassernas rätt att på möten, i adresser och petitioner gifva luft åt sitt berättigade missnöje. Denna väg är nu beträdd, i det att en petition till K. M:t är framlagd här i Stockholm, af följande lydelse: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Med anledning af frågan om stadgandet af införseltullar å lifsmedel, och då vi undertecknade icke skulle kunna undgå att beröras af sådana tullar, derest de blefve beslutade, anhålla vi underdånigst att få inför Eders Maj:t anföra de hufvudskäl, hvilka synas oss tala mot en sådan åtgärd: då derigenom att afnämare, bland hvilka äfven befinna sig arbetarne i de särskilda yrkena tvingas att betala sina förnödenheter öfver värdet och det gångbara priset, en allmän höjning i lefnadskostnaden, äfven med afseende på annat än lifsmedel, uppstår, utan att arbetsefterfrågan och arbetslönerna stiga eller några nya resurser för det allmänna förvärfvet uppkomma; då, enligt hvad statistikens uppgifter visa, dyr tid verkar ofördelaktigt på sedligheten och ansenligt ökar brottens antal; då genom konstladt höjda priser inom landet handeln och omsättningen försvåras och produktionen och konsumtionen minskas samt exporten till och varuombytet med utlandet inskränkas eller omöjliggöras, enär dessa dekreterade priser icke kunna modifieras efter utlandets konjunkturer, då tullen alltid höjer dem öfver de i den fria marknaden gängse priser; . då tullar å lifsmedel icke skulle kunna afhjelpa det betryck och den tillfälliga förlägenhet, hvari jordbruket genom financiella förhållanden befinner sig, och denna väg icke heller kan vara den rätta för aflyftandet af skatter och onera, som hvila på jordbruket mera än skäligt kan vara; men deremot dessa tullar skulle i hög grad orättvist och hjertlöst drabba icke blott jordbrukets och slöjdernas arbetare, utan hela massan af folket utan åtskillnad, således äfven dem som för armod äro från skyddsafgiftens erläggande befriade, fattiga qvinnor och späda barn och för hvilka alla höjningen i lifsmedelspriserna skulle blifva hö st kännbar och vida mera än de välmående klasserna kunna föreställa sig — de facto blefve också de fattigas förlust större emedan de konsumera större qvantiteter af de artiklar, som skulle blifva föremål för tullbeskattning, under det de förmögnares konsumtion icke är inskränkt till dessa födoämnen; och Gå slutligen skyddstullarna å lifsmedel af den tänkande delen af nationen betraktas med ogillande såsom omoraliska och rättsstridiga; då de åsyfta att under föregifvande af sträfvan för allmännyttigt ändamål rikta enskilda på det allmännas bekostnad och då deras återinförande endast skulle väcka och underhålla missnöje och bittra strider samt verka till fattigdom och nöd inom samhället och till höjda utgifter för staten och kommunen, samt säkerligen till emigration: våga vi undertecknade svenska medborgare, Stormäktigste, Allernådigste Konung! i underdånighet anhålla att Eders Maj:t icke måtte fästa afseende vid de från det protektionistiska, partiet uttryckta önskningarne om en återgång från det af Eders Kongl. Maj:t till landets fromma antagna system, på hvars nyttiga och för det allmänna välgörande verkningar vi redan af erfarenheten under en moderat tillämpning rönt bevis och hvilket system, då det har allas rätt till mål, vi äro öfvertygade bäst skall vara egnadt att utveckla nationens krafter och befrämja dess ekonomiska välbefinnande. 5 Med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärda, Stormäktigste, Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdånigste, tropligtigste undersåter Stockholm den 3 maj 1866. Exemplar af denna petition skola för personer af alla klasser framläggas i IHolmbergska bokhandeln, 16 Stora Nygatan, Fahlstedts bokhandel, hörnet af Stadssmedjegataw och Storkyrkobrinken, Samson Wallins Drottninggatan, och Svanström c:nis bokhandel vid Södermalmstorg. Det är angeläget för dem som: vilja bidraga till förekommande af lifsmedelstullar, att de skyndsamt underteckna petitionen, emedan förstärkt bevillningsutskott snart skall väljas och sammanträda.