Dagens Nyheter – 7 maj 1866, sida 3

af hufvudstadsbladen insända samlade uppgifter. Anmärkningsvärdt är att iakttaga det stigande sinnet för det allvarliga dramat i Bogense, der ett litet resande sällskap har uppfört Svend Dyrings Huus på en teater, ungefär så stor som ett vanligt matbord. Men äfven utanför det reciterande skådespelet söker man nu sin repertoire; sålunda har i Odense personalen vid stora teatern — äfven kallad den kungliga — två gånger i säsongen måst göra tjenst i tricot, liksom äfven dersammastädes uppförts en opera, och i Aarhus har en underofficers-förening till och med drifvit det till ett ballettdivertissement med dess tillbehör af figuranter, figurantskor och bengalisk eld. I Randers har gifvits sex amatörsspektakler, utom generalrepetitionerna för barn och tjenstefolk, allesamman naturligtvis för välgörande änduamål och i Kjerteminde har man gifvit en dramatisk aftonunderhållning till förmån för anskaffandet af en ny — likvagn. Denna tanke är gripande skön, säger brefskrifvaren, och man kunde önska att dö i Kjerteminde, för att bli begrafven i den dramatiska likvagnen., Ftt lokomotiv med namnet Öolossns och som gör skäl för detta namn, går nu på sydvest-banan i England. Det kan på 3 timmar draga 80 lastade vagnar, hvardera af 200 centners vigt, 13 svenska mil. Internctionell ballet. Direktören för Poite st. Martin-teatern ämnar under expositionstiden i Paris nästa år åvägabringa en internationell ballett och har redan afslutat kontrakter med ldansöfer från Italien, Ryssland, Schweiz och Grekland, medan underhandlingar ännu föras med — Japan och Central-Afrika. Den ende slägtingen. En egen undersökning har hållist inför myndigheterna i Stratford af franska ambassadens i England advokat. Enligt vittnesmål af dödgräfvaren vid katolska församlingen i Stratford och af några andra personer hade i december månad förra året ett stycke jord blifvit inköpt för begrafningen af hr , och dagen och timman för ceremonien blefvo bestämda af en persoa som uppgaf sig vara den aflidnes ende slägting. Då presten mötte liktåget gjorde han den iakttagelsen att processionen var föga tal: rik. Der fanns icke någon annan bärare eller biträdande än den ende slägtingen. Han hade icke velat vidkännas kostnaden för en likvagn utan nöjt sig med att hyra en kärra; på denna hade han placerat kistan, och ridande grensle öfver locket, körde han sjelf liket till kyrkogårdsporten. Der afsteg han, lyfte kistan ur kärran, och ehuru det var en temligen stor börda, bar han den sjelf till grafven, i hvilken man lät den glida ned och hvarpå presten förrättade begrafningsceremonien. Ko:t tid derefter vände sig den ende slägtingen till ett assuransbolag i Frankrike för att utfordra ett belopp af 75,000 francs, som herr hade testamenterat honom. Men samma bolag har fått reda på bref skrifna af hr efter den dag då han begrofs. Undersökningen inför myndigheterna i Stratford kommer således att bringa kuriösa omständigheter i dagen.