Dagens Nyheter – 7 maj 1866, sida 2

— Var god och ge mig papper, pergament, bläck och pennor, ett tändt vaxljus, lack och en sax. — Hvad skall ni göra med allt det der, om jag får lof att fråga? — Det skall ni straxt få se, min gode vän: Laga att jag får sakerna först... Durand ringde på Nannvette. Den vackra flickan fick tillsägelse att bära in, hvad Rivat förklarat sig behöfva, och gjorde det också inom några få minuter. Hofmästaren tog en penna, doppade den i bläcket och skref ett qvitto på sextio tusen francs. Durand hade åtskilliga invändningar att göra, men måste slutligen beqväma sig till att taga emot qvittot. Derefter tillslöt Rivat juvelskrinet och räckte det åt Durand. — Hvad menar ni? frågade denne. — Tag. — Hvad för slag? — Skrinet, vet jag. — Men hvartill skall det tjena? — Huru! ni frågar hvartll det skall tjena? — Ja. — Ni skall behålla det hos er och lisa in det i er kassakista. — Skämtar ni? — Nej visst inte .:. Sehär, tag! — Nej, det gör jag inte. — Jo, säger jag! — Var inte enträgen. — Tvärtom har jag beslutit att denna gång icke ge med mig. Skrinet skall förblifva i er