Dagens Nyheter – 7 maj 1866, sida 1

Afventyraren. Roman af förf. till .Jean Vaubaronm. (Forts. fr. föreg. Af) — Nej, jag försäkrar: — Taga penningar ur en annan kassa än min! .. Aldrig! — Emellertid, fru grefvinna :.— Icke ett ord vidare!... Bär tillbaka juvelerna. -Härpå ansåg jag det icke vara rådligt att svara. Också teg jag visligen, bugade mig och lemnade rummet: Medan jag med långsamma steg gick utför trappan, sade jag till mig sjelf: — Så sannt jag heter: Rivat, har jag god lust att envgång varar olydig möt grefvinnan och vända smig otillsdeh bedersmannen: Därand Han skulle kunna gå i elden för oss-. Det vöre nästan illargjordt midt hortontatticke under sådana :här förhållanden anlita hånsvälvo villiga bistånd Det bvore ått betaga honom den enda möjlighet; -som kanske: någonsin skall yppa sig för honom att visa sit:tacksamhet för den rådmansvärdighet .som--genom min matmors bemedling blifvit honom tilldelad . — Huru slivadesägen ir avropader Darahul, har jag redaiw fått rådmansbefattningem? 4 Hofmästaren förde! ett fihgor till munnen och antog. eny hemlighetsfull min. j — Tyst! saderhan sdereftet; jag blefse afsköx dad;:såfall -maåmssfinge ;vetå att jugssqvallraträr: skolan ... Ordet undföll mig, utan att jag sjelf