Dagens Nyheter – 7 maj 1866, sida 1

stämdt öfver hundrafemtio tusen francs. på affären. i . — Ågamemnon, ni öfverhopar mig med vänskapsbevis. ; — Ni är en person, som jag tycker om. Om jag vet hvarföre, vill Jag bli hängd!... Serni, oss emellan existerar en sådan der oförklarlig sympati, som fäster vissa menniskor vid hvarandra. Vi äro själafränder, der ha vi rätta ordet! ... Som sagdt, jag skall ställa om saken. — Tack skall ni ha, min oskattbare vän! utropade Durand med hänförelse. Den affären kommer jag att rosa! ; — Jag unnar er allt möjligt godt; ty ni är en utmärkt redbar man... Durand steg upp. — Apropos, frågade han, huru mycket behöfver ni? i i — Fewtiotusen francs... eller låt mig få sextio, så att jag jute blir alldeles utan penningar under de dagar som ännu återstå på denna månad... GR : — Jag går att hemta summan. Och Durand lemnrade rummet. i Ian var icke länge borta. Efter några. mi nuter kom han tillbaka och hade med sig sextio . tusen francs i guld och sedlar.. na Här har ni hvad ni behöfver, sade han, Rivat stoppade Pepgarne i fickan, utan att räkna dem och tackade Durand igenom ett krat-,,, tigt handslag... oc oc EE 20BIStt Hu Tite fru gictvinnan blir Ond På.a, lig, när jag berättar att ja ti t.henab uttrycklivd ll INRE beg tsk .