Dagens Nyheter – 7 maj 1866, sida 1

— Min förträfflige vän, jag är er oändligt tacksam derför att ni tänkt på mig. . Dessa juveler äro värda minst fem hundra tusen francs; om man då icke skulle taga dem för fyra hundra tusen, när det står en öppet, vore man bra dum. Jag skulle mycket gerna köpa dem för det priset. ooo NO — Ja, just jag. — Och hvad skulle ni göra med dem? — Åh! när jag nu har utsigter till att nå en högre sambhällsställnig, får jag väl också lof att omge mig med större lyx än förr. — Mycket klokt resonneradt. — Vid åsynen af dessa briljanta smycken känner jag en stark böjelse för att köpa dem. Tänk så angenämt att kunna omtala för sina bekanta att dessa stenar kosta mera än stora herregods! Vill ni afstå dem åt mig, så tarjag — Nåja, hvarför inte? sade Kivat. — Huru! går ni in derpå? ov — Ja, ni kan få dem, fastän först om någon tid.. i — Hvarför iute genastt... i — Emedan vi då kanske icke skulle finna någon lämplig bröllopsgåfva åt unga grefvenoo Deri bar ni, på min ära, rätt. — Men var lugn, jag skall tala vil grefve Scipio . .. När hans fustru burit dessa pryduader ett par tre gånger och visat åig Vid hofvet med desamma, är jag nästan säker om att han låter er köpa dem för hvad de kösfåt.. Och om nisedan villgöra er af meddåm och säl jer hvarje städ bkde äarskitåe 2så föttfedfnfbet