Dagens Nyheter – 5 maj 1866, sida 3

en väldig jagare och hans rykte som lodskytt var spridt vidt krivg provinsen. Hagelbössan föraktade han djupt och kunde ald förmås allossa ett skott ur sådant gevär. För tjäderjagten var gubben alltid mest lifvad, och snart sagdt oräkneliga äro de tuppar, som fallit offer för hans sällan felande lod. Eu gång under en sådan jagt hade gubben råkat glömma ulpungen henuma och blef naturligtvis utom sig af förtviflan då han snart fick höra tjädern slå friska spel. Utan att ega någon förhoppning att komma öfver bytet, sprang dock var jägare efter spelet och fann snart att pelle spelte nere på mark.o. Bu djerf tanke upprann då i skyttens hufvud: ban beslöt taga honom med bara händerna, för hvitket ändamål han sakta och med noggrannt iakttagande af spelets gång kröp på händer och fötter mot den intet oudt anande tuppen. Gynnad af mörkret lyckades det vår hjelte att komma nära, helt nära: nu väller det! Jan Jansson sträckte ut armen för att fatta sitt rof, men fågeln observerade denne i samma ögonblick och iyfte vingarne till flygt, samt lyckades äfven undkomma — med förlust likväl af några stjertfjädrar. Spelväsendet i Paris tilltager allt mer och mer, och antalet af tvetydiga hus, i hvilka små damer plocka hederligt folk under föregilvaude att der blott spelas mellan förtroliga bekanta, tilltager beständigt. Forut funnos tre eller fyra sådana ställen, nu uppräknar man trettio eller fyratio. Man går dit, narrad af en bedräglig bjudning i hvilken det är fråga om soiree; man finner der två fruntimmer, förtjusande det är sannt, men ganska förderfliga också. Spelbordet är iorduingstäldt, altaret är färdigt, och offret, krönt med bankosedlar, det är den inbjudne; han sätter sig, utmanad af en vacker flicka; partiet börjar, de falska spelarne blanda sig deri, och två eller tre timmar sednare är skälmstycket utfördt: ni är plundrad. — Var på din vakt, o yngling, som reser till Paris! Uttydning på charaden i föregående nummer: Mjölkbud.