Dagens Nyheter – 5 maj 1866, sida 2

ränta på arfvet efter sin farbror, storpriorn af Leaumont... — Åh, tusan! utropade Durand och slog sin knutna hand i bordet, så skall en son uppföra sig mot sin mor! — Fru grefvinnan, fortfor hofmästaren, blef, såom ni väl kan förstå, djupt rörd öfver detta bevis på hängifvenhet, och hon har velat visa sin erkänsla genom en present af värde... — Deri har hon gjort rätt, på min ära! inföll Durand. — Hon befallde mig att gå ut i staden och se efter... — Och ni har sett efter! — Ja, jag har varit hos alla mera framstående juvelerare. I går afton träffade jag på ; den jude, som rår om dessa smycken... Vet ni, hvad han begär för dem? — Fem hundra tusen francs. — Nej, endast fyra hundra. — Men de äro värda mer... — Ja, jag vet väl det! Men det ser ut som hans affärer vore trassliga; han lemnar Frankrike inom ett par dagar och har fastställt såsom vilkor för köpet, att hela swaman skall betalas kontant inom tjugufyra timsnar.... — Det gör väl er detsamma, rär pengarne gifvas ut, sade Durand. — Nej, deruti bedrar ni er. — Huru? — När jag kom hem, räknade jag öfver min kassa och fann att den innehöll endast trehundrafemtiotusen francs... — Vackert så! — Åh! det är en obetydlighet mot hvad jag vanligen brukar ha inne... Nej, det åtgick inte