Dagens Nyheter – 5 maj 1866, sida 2

— Äh! just ingenting... En ledsam tur fällighet gör, att... j — En ledsam tillfällighet, hvad menar ni? oc Säg! — Jag vet inte om jag bör... — Jo, ni bör, min bäste, min förträfflige vän. — Nåja, det är sannt, jag har ingen hemlighet för er... — Nej, det har ni inte, och deruti gör ni rätt ... — Jag bör till en början upplysa er om, att grefve Scipio är en synnerligen utmärkt ung man. — Såsom hela hans slägt! utropade sidenvaruhandlanden. Rivat gjorde en bugning. Derefter återtog han: — — Ah! ni kan inte göra er en föreställning om hans ädla, upphöjda tänkesätt... Han är så god, så sjelfuppoffrande... Tänk er, att denne unge man, hvilkens blifvande maka har i arf efter sin mor en årlig ränta af en och en half million francs och naturligtvis framdeles kommer att ärfva ännu mera efter sin herr far, när han en gång dör, för att icke tala om alla de utsigter till arf efter ogifta farbröder och tanter, som han, enligt hvad man sagt mig, lärer ha, tänk er att den ädle herren vägrat taga i besittning de gods, som efter hans fars, salig grefvens, död med rätta tillkomma honom. — Ah! — Ja, han säger att det är hans önskan, att fru enkegrefvinnan skall förblifva i orubbadt bo, så länge hon lefver, och han nöjer sig med de trehundratusen francs han har i