Dagens Nyheter – 4 maj 1866, sida 3

Charad. Mitt första, alltid hvitt till färgen, Ar stundom surt och stundom sött. Hos späda barn det stärker märgen; På det blir menskan aldrig trött. Olika kan mitt andra vara, Allt efter ställe, råd och sed; Ibland Olympens gudaskara Det hade vingar, till och med. Det kan ock någonting betyda, Som ifrån ofvan kommet är, Som man bör törda, älska. lyda, Så vidt man friheten har kär. Mitt hela, stackare, får färdas I slask och solsken, ur och skur. Af hett och kallt det måste härdas, Ar ej poetiskt — eller hur?