Dagens Nyheter – 4 maj 1866, sida 2

en Durand lofvade att källare några ypperliga viner, som Rivat ännu icke smakat. Följande dagen var en söndag. Det öfverenskoms att frukosten skulle ega rum efter högmessans slut; ty vid denna måste Durand, i egenskap af kyrkoråds-ledamot, ovilkorligen vara närvarande. Må vi tillägga, att Durand under messan var mycket ouppmärksam. De verldsliga tankarne förjagade all andakt. Han kunde icke låta bli att kasta en blick på den hedersbänk, som var framsatt enkom för rådmännen. Han tillstod helt uppriktigt för sig sjelf, att han skulle komma att ta sig bra ut, när det en gång blef honom förunnadt att sitta på en sådan ärofull plats. På utsatt klockslag infann sig Rivat. De båda vännerna satte sig till bords. Frukosten var läcker och varade länge. Både Agamemnon och Durand drucko tappert, ivadan sinnesstämningen snart blef synnerligen lifvad. Husegaren lofordade sina viner och slutade med att sjunga en glad dryckesvisa samt berätta några mycket skämtsamma historier, hvari han sjelf figurerade såsom primo amoroso. Deserten serverades. Dryckesbröderna stödde armbågarne mot bordskanten och fortsatte att språka. Durand omtalade ett äfventyr, som han haft a hemta upp ur sin med en vacker bnondtmakaredotter vid PlatdEtrain-gatan. På henne hade han slösat bort