— Agamemnon, är ni säker på att icke alltsammans är en dikt, uppfunnen af någon bland kardinalens fiender? — Min ädla matmor har sjelfva äktenskapskontraktet i sin ego. Det var just på den jag syftade, när jag nyss talade om att hon har i sina händer ett fruktansvärdt vapen mot kardi nalen . .. Ni finner således att saken icke kan betviflas . — Vet kardinalen att grefvinnan har detta dokument? — Det vet han visst. Deraf kommer det sig att han på en gång är hennes slaf och fieude. — Men detta är ju en riktig statshemlighet ! utropade Duraud. — Ja, det sade jag er på förhand, såsom ni kanske minnes... Jag är öfvertygad om att ni nu lika väl som jag inser nödvändigheten af att hålla saken hemlig; följderna af dess utspridande äro oberäkneliga . . Betänk, hvilken skandal! .. Hvilken katastrof! Agamemnon, jag ser att ni hyser en verk-lig v vänskap för mig, att ni tänker högt om min karakter och mina grundsatser, eftersom ni vågat anförtro mig denna förfärliga hemlighet. Jag skall bevara den; lita på det. — Dertill har ni mer än ett skäl. Om det löfte ni gifvit mig, om er tacksamhetskänsla mot den, som inom kort kommer att tilldela er den rådmansvärdighet, ni så länge eftersträfvat, icke förmå binda er tunga, bör åtmius: one fruktan för egen ofärd göra det.-.Ser ni, ifall ett rykte skulle komma ut, att kardinalen har en histru, är det mycket möjligt att det blir nedtystadt, innan det hunnit få någon större