gtt han skulle visa sig medgörlig, sedan han prutat emot en stund. — Föreställ er, sade han, att slumpen gifvit fru grefvinnan ett fruktansvärdt vapen i händerna mot kardinalen; hon kan, när helst hon behagar, stärta honom från den höga plats han innehar både inom kyrkan och det verldsliga samhället . . . — Det der låter särdeles otroligt. — Tror ni kanske, jag talar osanning? — Nej, visst intet... visstinte... Tvärtom är jag fullkomligt öfvertygad om att ert påstående eger sin riktighet; men det hindrar icke att jag anser förhållandet i högsta grad otroligt. — Jag skall förklara sakens sammanhang, och ni skall förstå allt... Durand var endast öra. Agamemnon fortfor: — Det första vilkoret för alt kunna vara kardinal, är ju att vara prest, eller huru? — Det är obestridligt. — Det första vilkoret för att kunna vara prest, är att vara ogift, är det icke så? — Det vet hela verlden. — Ja; men hvad hela verlden iute vet, det är att kardinal Dubois i verkligheten icke är berättigad att vara hvarken prest eller kardinal. — Åh! hvad säger ni!.. Men orsaken? — Orsaken är helt enkelt den, att hans eminens är gift. — Gift! — Ja, så förbåller det sig... Hans hustru lefrer ännu,