Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubarom. (Forts. fr. föreg. Af) XXIV. Rådmansvärdigheten och det svarta bandet. Efter det samtal, vi i närmast föregående kapitel återgifvit, sysselsatte sig det förnäma herr skapet med att uppgöra det köp, som var egentliga anledningen hvarföre Durand blifvit uppkallad. Fröken Arthemise, hvilken hittills ieke deltagit i konversationen, blef nu så mycket språk:sammare. Enkegrefvinnan iakttog i sin tur tystnad, och len spanske grandens fästmö förde ordet. Hon fällde omdömen om alla slags tyger och valde med en urskiljning, som angaf mycken kännedom om bruk och moder i förening med utmärkt smak. Vi sade att hon valde; detta uttryck var icke fullt riktigt, ty det var på förhand bestämdt att man skulle taga af alla tygerna, eburu nar turligtvis mer eller mindre af hvar olika sort. Sedan köpet var afslutadt och herr Durand fått uppgift på huru mycket af hvarje slags tyg skulle lemnas, sade grefvinnan till honom: — Min bäste Durand, vi vilja icke uppehålla er längre... Er tid är dyrbar... Var god och laga att alla de småsaker, vi nu beställt, blifva levererade innan aftonen. Hvad