Dagens Nyheter – 2 maj 1866, sida 4

nmodad, ja. under tårar ombedd, att förena mina böner med ett stackars hjelpbehöfvande fruntimmers vädjande till varma menniskohjertan, har jag villfarit hennes begäran, ehuru jag är fullt förvissad, att mitt ord gör hvarken till eller ifrån, då hon är nog lycklig att ega sådana förespråkare som alla dem. hvilkas betyg blifvit mig förevisade. — Emellertid skadar det ju icke, att äfven jag ur mitt hjertas innersta djup, ropar: förskjut ej den olyckliga! Tillslut ej örat för hennes klagan! —. Sedan flera år lidande af en svår värk i knäet och dermed förenad oförmåga att sig med arbete redlien kunna försörja, är hon visst ett medlidandets föremål. i högsta grad värdt att hjelpas. O, måtte ej hjelpen komma försent och hon förgås af elände och fattigdom! Den egentliga frågan är här om medel till en badkur i Norrtelje, hvilket bad möjligen skulle kunna återskänka henne helsan. Adle menniskovänner, som så ofta hafven visat, att man aldrig förgäfves vädjar till edert varma deltagande, räcken henne en skärf efter råd och lägenhet. Hvarje. om äfven ringa gåfva, mottages med innerligaste tacksamhet och under varma vilsignelser öfver de ädle gifvarne. Såväl prestoch läkaresom grdningsmans betyg har äfven blifvit mig förevisade. hvilka bestyrka denna qvinnas behof af hjelp. De, som till denna hjelpbehöfvande vilja lemna en skärf. torde benäget lemna den i Carlsons bokhändel, St. Nygatan 32. WILHELMINA STALBERG.