Dagens Nyheter – 2 maj 1866, sida 2

WSödermalmsboer. Operahusets första källarmästare. Man har med nöje i Dagligt Ailehanda i dessa dagar läst en kultur-bistorisk skizz öfver Operakällaren af W. Det är i synuerhet den nyaste tiden af Operakällarens historia, som förf. med förkärlek och synnerlig sakkännedom behandlat. Ilans skildring af denna tid vittnar icke blott om noggranna och trägna iakttagelser på stället, utan ock om en mera klar och oförvillad uppfattning, än man vanligen kan förvänta under de förhållanden, då dessa studier måst göras. Med ledsnad kunna vi icke tillägga hans teckning af den äldre historien samma förtjenst. Operakällarens första tider förklarar förf. helt enkelt för cn sagoperiod och han kastar sig ogeneradt med ens in i det nuvarande secklet, utropande: Hvem som var den första käl larmästaren är oss lika obekant, som den fornjoterska ättens regenter,. Man måste beklaga att förf. icke egnat samma nit åt denna del af teckningen, som åt den öfriga. Med någon forskning rörande den första tiden af Operakällarens tillvaro skulle förf. kommit äfven i denna del till ett tillfredsställande resultat. Se här t. ex. en anvisning på den föste källarmästarenr. Denna anvisning torde äfven såsom tidsbild hafva intresse, hvarföre stycket i sin helhet meddelas. J. C. Barfod uti sina af hr Hylten-Cavallius år 1844 utgifna Märkvärdigheter nämner bland dem, som är 1794 häktades för den Armfeltska saken, en viss forster, med tillägg att denne sedan 1787 varit vinskänk på Operakällaren, som han på sin bekostnad inredt. B:s skildring af denne Forster är för öfrigt föga smickrande. Hans dumma gapighew, säger B., har i alla tider förskaffat honom reputation af en stolle. Hans storpratande egenskap hade sedermera viändt sig åt den politiska sidan och förlidet år hade han tvenne gånger blifvit kallad inför öfverståthållaren, för att den ena gången uppbära varning och den andra gången skrapa. Sådant lände honom likväl föga till förbättring; ty helt offentligen sade han att han brydde sig om ingenting. De kunde ändock ej göra mera än landsförvisa honom. Under hela sin långvariga arrest bar han sig merändels åt som en gäck och fördref tiden med att kläida om sig två åa tre gånger om dagen, samt att hela förmiddagen spatsera med stora steg öfver rummet, iförd sina blankläderstöflor, såsom han tillförene varit van att ilika rustning springa kring gatorna. Sjelf sade han alltid att han var alltför mnarraktig, för att någonsin kunnat hafva blifvit brukad till redskap, eller fått förtroende uti så vigtiga ärender; och när han blef frågad hur länge han skulle sitta i arrest, svarade han vanligen: under min allernådigste konungs och herres min derårighet., Vid det tillfälle då Forster uti häkte inmanades, arresterade man äfven aktören vid dramatiska teatern Lars Hjortsberg, och hans broder, som var fändrik vid armeens flotta. Detta skedde af den anledning att de bodde ihop med Forster. Dessa båda statsfångar blefvo dock genast utsläppte och, då den förstnämnde nästföljande afton visade sig på skådeplatsen, helsades han med allmänna handklappningar. Forster hade redan 1788 haft den förtreten att blifva utstruken från borgerskapets kavallerikorps, för näsvist uppförande mot öfverståthållaren, riksrådet Sparre, då han på Stenborgs spektakel vägrade att taga af sig hatten för denna borgerskapets militäriske chef. Vräkningen af åboeer under skånka gods. Man fort:ar här och der i Skåne med anledning af tvister mellan egendomsegarne och bönderne angående åborätten, att vräka dessa från hemman som de sjelfve eller deras fäder af ålder innehaft.