Äfventyraren. Roman af förf. till ;Jean Vaubarom. (Forts. fr. föreg. AF) XVI. Herr Durand får företräde hos grefvinnan af Sainte-Anille. — Tack väre sin vän Hoftapetserarens nitiska medverkan lyckades herr Durand redan samma dag skaffa sin höga hyresgäst en utomordentligt skicklig kock, som varit anställd vid regentens kök, men förlorat sin plats till följd deraf att hän blifvit beträdd med oärlighet. Men när man icke sjelf känner beloppet af sin förmögenhet, gör det ju ingenting om man blir eh smula bestulen. Afven kamtinärjanrgfrur blefvo, vi veta icke hvat och på hvad sätt, under dagens lopp anskaffade. Den värde köpmannen fick tillbaka sin kokerska och slapp således äta qvarlefvor äfven denna afton. Hofmästaren kom på besök till honom följande dag omkring klockan tre. — Min bäste Durand, var det första han sade när han kom inom dörren, fru grefvinnan är särdeles belåten med er... — Jag har gjort mivt bästa, för att vinna hennes bevågenhet, svarade husegaren blygsamt: — Och ni har lyekats fullkomligt. — Det är en ljuf belöning att höra er tala så.