Dagens Nyheter – 2 maj 1866, sida 1

Durand, som fruktade att ånyo komma i eh obehaglig belägenhet, ifall han inlät sig i något slags svaromål, inskränkte sig till att göra en djup bugniug. i Grefvinnan af Sainte-Anille fortfor: — Var så god och sätt er, till en början, min herre. — I fru grefvinnans och frökens närvaro! .. utropade Durand. — Sätt er, upprepade enkegrefvinnan. — Jag är rädd att derigenom brista i aktning... — Jag vill det. Rivat sköt fram en ländstol och nödgade Durand att sätta sig deri. Den stackars husegaren skulle vida helldre ha velat stå; emellertid gjorde han sig så mycket som möjligt skadeslös derigenom att han förblef sittande på yttersta kanten af stolen i en synnerligen obeqväm ställning. — Min bäste Durand, sade grefvinnan och såg sidenhandlanden i ansigtet, hvarföre är ni icke rådman? Vid denna fråga, som kom alldeles: oförberedt och träffade Durand på den svagaste punkten, spratt denne till och var nära att falla af stolen. — Nå, låt höra, upprepade grefvinnan af Sainte-Anille, hvarföre är ni inte rådman? — Ack! fru grefvinna... När man icke har. några större förtjenster... — Det skall ni inte säga, afbröt honom den förnäma damen. Det är att vara för mycket blygsam. ye Men ... min fru:.:.