Dagens Nyheter – 2 maj 1866, sida 1

— Ni förtjenar att bli belönad. — Nå, hvad tyckte damerna om mina profver? — De ha nu gjort sitt val och vänta er, för att uttala sin synnerliga tillfredsställelse med de varor, ni har att bjuda på... — De vänta mig, säger nil utropade Durand. — Ja visst; och om ni inte har något vigtigt förhinder, gå vi genast upp till dem. — Jag är tröstlös... förtviflad!... Om jag blifvit förberedd på detta för blott en half timma sedan... — Hvarföre hade det. varit så bra? — Hvarföre, frågar ni?... Jag hade ju då fått göra min toalett. Men nu, nu är det för sent, och för allt i verlden skulle jag icke vilja låta så förnäma och mäktiga personer vänta på mig ..: — Ni behöfver inte alls vara bättre klädd än ni är. — Tycker ni verkligen det? Säg, är det er uppriktiga åsigt? — Ja, det är det. — Ni lugnar mig något... — Kom nu, min käre Durand, så gå vi dit upp. Köpmannen anmäldes och infördes af Agamerinon Rivat i den salong, der grefvinnan af Sainte-Anille och fröken Arthemise, den spanske grandens fästmö befunno sig. Enkegrefvinnan var ett högrest fruntimmer som, att döma efter allehanda tecken, måste ha varit särdeles vacker i sin ungdom. Vi vilja icke beskrifva henne vidlyftigt emedan läsaren redan känner henne,