Dagens Nyheter – 1 maj 1866, sida 3

DÅ plötsligt ett åakmöln från fjerran sig spred, Det skockade 2 ikring tronen. : er Ich ljungånde viggen från höjden slog ned . )ch viggen den var — konskriptionen. Farväl nu o frihet. all sjelfammad dygd. 411 ridderlig handling! — välkommen, o blygå! Slå rot uti svenska nationen!... O, känner du plantan, min fiädernejord?... Nen stammar från klafbundna slafvar, Der folket man föser ihop som en hjord Uch fursten bland fårskocken trafvar. Dess side har vattnats med tårar och blod; Ej nånsin på frihetens höjder den stod, Men väl uppå frihetens grafvar! — Den grönskande brodd, som i dagen uppsköt Och frodades godt på sin tufva, . Den knoppande frukt, som ur blomman sig smög Att blifva en frihetens drufva. . Den dugde ej längre. ty folklig den var: Ej maktens emblemer på stängeln den bar — Man måste den derföre kufva. Fram ställes en urna med lotter uti — Ett altar med fosterländsk låga? — Den rike med pengar kan köpa sig fri, Men fattigman har ej att våga — Ack, skynda! — Hvi står du och darrar, min vän? Nå. söla ej längre och fingrarne bränn! Ditt fosterland är ju i fråga. Se, lotten är fallen!... Den räddade går Med glädje till hemmet tillbaka — Den andre med klappande hjerta der står Med tanken på barn och på maka. Om tegarne vissna. om skörden slår fel, Om trefnad och välgång skall komma på spel — Man måste alltsammans försaka. Hvar hederlig man, som ej vanlottad är På medel att offra till kassan, Han lemnar den penning, som fribrefvet gor — De andre man sticker i massan; Dagdrifyare, uslingar legas ihop Kantänka, hvad Sverige skall komma i rop! Ack, se på den ståtliga razzian!... Om kriget en gång bryter lös sina band Och faror vårt sjelfbestånd hota — Hvem skall väl då värna vårt värnlösa land, Då legosoldaterna knota?... Jo, piskan, hon skall det: ett ljudeligt slag — Och mesen är vorden till man i ett tag: Så plägar man håglöshet bota... Mitt herrliga, forntima hjeltars land! Blif fritt såsom himmelens azur! OQO! lyssna till ropet från strand och till strand: Din ära man sveper i trasor! — Och Svearnes kung, du den Femtonde Carl, Bevisa dig än som en rättrådig jarl: Oss rädda från lottningens fasor! E. V. E.