så snart de gjort sitt val, och det kan icke dröja länge... — Skall jag skaffa sömmerskor, som klippa till och sy klädvingarne? — Nej, det behöfs inte; ty det är ett par skickliga fruntimmer här i staden, som alltid förfärdiga de kläder fru grefvinnan beställer härifrån. — Så mycket bättre. Jag går genast att hemta profver... Vi ni följa mig ned i magasinerna? i — Mycket gerna. En timma sednare gick herr Rivat uppför trappan till grefvinnans våning, belastad med en omätlig qvantitet tyger af alla upptänkliga slag. Att uppräkna dem vore att fylla en hel volym, och vi afstå alltså derifrån, ehuru vi derigenom möjligen skulle kunna tillskynda en eller annan af våra läsarinnor ett nöje. Utom de varor, hvilka Durand hade att sälja, var det åtskilligt som skulle upphandlas för den högförnäma familjens räkning, såsom linne, spetsar m. m. Den tjenstvillige husegaren erbjöd sig att köpa hos andra handlande och tillhandahålla sina hyresgäster deras behof äfven i dessa afseenden. — Seså der ja, tänkte han och gnuggade förnöjd händerna; jag skulle nu ha stor otur, om icke allt detta komme att inbringa mig en vinst af åtminstone fyrtio tusen francs! (Forts.)