Afventyraren. Rohan af förf. till Jean Vaubarono. (Föotts. fr. föreg. AZ) XXI. En köpmans ärelystuad. Enkegrefvinnan af Sainte-Anille och hennes dotter begåfvo sig upp i den våning, som blifvit förhyrd och iordningställd för deras räk: ning. Agamemnon Rivat visade dem vägen. Duränd stannade qvar bredvid vagnen i sällskap med kusken, lakejen och kammarjungfrun. Han ropade ett halft dussin af sina bokhållare och expediter, som voro sysselsatta med att uppmäta tyger i magasinerna, och befallde dem hjelpa lakejen att bära upp alla de tunga kappsäckar och lådor, hvaraf vaguen var belastad. . Durand skulle gerna sjelf ha velat göra tjenst såsom bärare. Men han vågade icke. Han var rädd att falla besvärlig och synas närgången. Två timmar sednare kom Agamemnon RBivat ned till husegaren. Så snart denne blef honom varse, lemnade han sin pulpet, skyndade fram till honom och tryckte hjertligt hans hand. — Nå väl, min värde vän, min utmärkte vän, frågade han, huru befinna sig de ädla damerna? — Rätt bra,