Dagens Nyheter – 1 maj 1866, sida 1

kokerska, till dess vi hunnit skaffa hennt en antaglig kock... Durand började genast ropa så hårdt hans lungor förmådde: — Karin!... Karin! . På denna kallelse infann sig ed tjock och fet flicka som, ätt döma eftet ånsigtets högröda färg, kom direkte från köksspisen. — Karin, sade herr Durand till henne, du kommer att få den äran, den utmärkta äran att laga mat åt enkefrugrefvinnan af SainteAville ... Denna förbämå dåm bar täckts auhålla att få begagna dig tills vidare... Seså, gå hu tupp till henne straxt På ögoublicket och mottag bennes befallningar!.:. — Men herrns och fruns äftonmåltid?... dristade Karin invända. Duräånd stampade i golfvet. — Dumifia tossa! utropade hån vfredgad. Hvad: gör det, om vi få någon aftenmåltid eller icke, jag vill bara fråga det? :. Vi kunna väl vara utan mat, om det kniper... Den olyckan vore måttlig... Seså; Bör fu hvad jag befaller och det genast! Kökspigan blef helt förskräckt; bon vågäde icke säga ett ord mera, utan lemnade hiäfvädstupa rummet. Pa midut sedhare hördes hon gå uppför den trappa, söm ledde till greftinhåns våning. Inget må fördöma den goda flickan för det -hön djerfts prutk riot, Sin husbondes tydligt uttryckta vilja. Förvåningen segrade öfver vörduädtn; ty Hon både varit temligen länge i herr Durands tjenst, men aldrig hade hon hört honom med så mycken liknöjdhet tala om att vara utan mat ull qvällen.