Arbetarne i de stora engelska städerna. En läkare i Manchester, dok tor Morgan, har utgifvit en skrift om arbetarnes ställning i Englands större ståder, och hvilken gjort stort uppseende. Författaren förutser som följd af befolkningens alltför stora sammanhopande i de stora städerna engelska folkets fullkomliga fysiska förfall. Svödd på en mångårig erfarenhet i läkareyrket och ett sorgfälligt studium af sjukstatistiken ger han följande sorgliga beskrifning på typen af en fabriksarbetare i Manchester: Arbetaren saknar all fysisk kärna och bans muskelsystem eger sällan normal spänstighet. Hans puls, som vid minsta sinnesrörelse eller ansträngving visar de största förändringar, tillkännagifver hjertats svaghet. Hans fötter äro kalla, ådrorna uppsvällda och han har fallenhet för svindel. Läpparue äro färglösa och kinderna bleka; nervsjukdomar äro mycket vanliga och tänder, ögon, hår och hud, allt bevisar frånvaron af den spänstighet hos nervsystemet, hvarpå den kroppsliga organismens sunda verksamhet väsenduligen beror. Hos dem som äre födda och uppfostrade på landet samt först vid mognare älder flytta till Manchester och de andra stora städerna, visade sig väl dessa symptomer till förfall mindre än hos dem som uppvuxit under det förderfliga iuflytandet, men äfven hos dem förekommo de till en grad som måste betraktas såsom en nationalolycka. Författaren ådagalägger vidare med jemförande tabeller att dödligheten är mycket större och folkökningen mycket mindre i de stora fabriksstäderna än på landet, och anför tre hufvudsakliga anledningar dertill: Först och främst den förskämda luften i städernas hus, fabriker och gator, serdeles Manchesters. De fenomen som genom meteorologiska iakttagelser i sistnämnde stad blifvit konstaterade, äro öfverraskande. Midt i staden är medeltemperaturen om vintern åtta grader högre, om vintern fem grader lägre än på stadens utkanter. Förklaringen är mycket enkel. Ett tjockt lager af skadliga dunster, hvilket sommarsolens varmaste strålar icke förmår genomtränga och hvilket om vintern hindrar jordens värme atv utstråla, hänger beständigt öfver staden. Ozon, detta hemlighetsfulla lifselement, förefinnes aldrig midt i staden, medan det deremot finnes till betydliga qvantiteter i förstäderna; hvad luften förlorar i ozon, ersättes med svafvel. Intet alkaliskt regn faller i det egentliga Manehester och regnet innehåller så mycket syre, att en droppa är nog att färga lakanuspappeset, och dödligheten visar sig störst just der luften är mest mättad med organisk orenlighet. Den andra orsaken är syfilis, hvaraf Manehesters befolkning lider i fruktansvärd grad. Under en tid af endast två år ha enligt dr Morgans uppgift 6000 fall förekommit endast på se allmänna sjukhusen. En tredje orsak till arbetarebefolkningens förfall, de tidiga dödsfallen och de barnlösa äktenskapen är att söka i det omåltliga förtärandet af branvin, som är vida allmännare i Englands stora städer än på landsbygden, och på köpet, hvad som på landet är jemförelsevis sällsynt, förekommer i hög grad hos den qvinliga befolkningen och sänker denna under djuren. Sådant är förhållandet inom de stora städerna, hvilka beständigt rekryteras från landet till den grad att dettas befolkning icke hinner ökas. Mms RARE RR —