Dagens Nyheter – 30 april 1866, sida 2

I om bildandet af en konskriptionsarme. Utskottet har till och med, såsom vi i vår förra uppsats påpekade, icke aktat för rot att pabörda en del af danska nationen förrädiska tänkesätt, för att utskottet skulle kunna tala om en at detsamma drömd delning at Sverge emellan tvenne stormakter. Utskottet har naturligtvis mycket rätt i alt vi förlorat en stor del af hvad vi förut egt i landområde. Men härvid bör man ihågkomna att de förlorade landvidderna varit provinser, som vi eröfrat och som legat alldeles intill andra mäktiga länder, förnämligast Ryssland, hvars waktan att utvidga sitt område åt hafvet kastat oss in i oupphörliga krig, som hotat mer än en gång det gamla Sverges sjelfbeständ. Mvn då hade vi också Danmark till ficude, som alltid anföll oss på samma gång som Ryssland. Nu Danmark, denna förut så farliga motståndare, vår vän, och i stället för våra fordna, erö!rade ultramarinska besittningar hafva vi de tappra, frihetsälskande norrmänuen att repliera på. om hvilkas biständ, då det gäller vårt försvar, utskottet dock, märkvärdigt nog, icke nämner ett enda ord. Kan derföre någon menniska med den allra ringaste blick pästå annat än att vi nu, just nu då utskottet slår så tasligt på larmtrumman, äro vida mer än förr betryggade mot fiendiliga anfall! Det är ej värdt att, såsom utskottet, komma och tala om Poleus delning för att bedja oss spegla oss i Polens öde. Polen ligger inkiladt I emellan Ryssland, Preussen och Ös sterrike. Det hade en författning som gaf fritt spelrum ät fieudtliga länders intriger. Folket i allmänhet hyste då ännu löjliga och för dess frihet farliga idter om kouungamakten ,med Guds Näde.. Furstarne behandlade i allmänhet folket som kreatur. Huru annorlunda är det icke nu mot fordom. Folken hafva vakuat till riktigt Nf. Nationalitetspriuciperne göra sig allt mer gallande och nu besinnar man sig tvenue gånger innan man försöker undertrycka en nationalitet. Lika olyekligt som utskottet är vid talet om Polen och Sverge, lika misslyckadt är det niu det skall draga sin slutledning af Schleswigs öde. Genom Schleswigs tagande från Paumark, skulle remligen, enligt utskottets förme naude, aframtiden för Sverge visa sig mer än osäker. Glömmer eller vet icke utskottet ai det var just de i vär tid sig alltmer utbredande natioualitets-principerna som gjorde au Preussen och Osterrike kunde skilja helt och hället från Danmark Schleswig, hvars befolkniug i en öfvervägande grad bestär af tyskar? Schlesvigs skiljande totalt från Danmark är, i politiskt hänseende, icke i aflägsnaste måtto af den betydelse som Sverges undergång. Manu har ju redan sett huru stor vigt England och Frankrike fästat vid en enda fjord i Skandinaviens vordligaste trakter. Det är visst sanat att det är allra bäst att lita på egna krafter, och vi kuuna det också, i förening med Norrmännen, med hvilka vi i afseende å försvaret äro oskiljaktigt förenade, såsom egaude gemensamma intressen. Men detta hindrar oss icke att äfven tänka på buudsförvandter då det gäller vårt sjelfförsvar. Vi tro afven att Försynen häller sin skyddande hand öfver Sverge, churu vi icke äro så barnsliga att, såsom utskoitet, tro det Gud låtit folkmängden i Sverge stiga från 2!4 till 4 millioner för att vi nu skulle gå in på kouskriptionen ). Det vore väl om vi visat oss i allt annat lika tacksamme mot den Högste, som genom vär beredvillighet att förvara vårt land, hvarpå Skarpskyttarne äro lefvande bevis. Men se, skarpskyttarue äro icke utskottet i smaken Det vill hafva konskriberade, kautänka, och en landstorm, som ända från vårt 20 till vårt 50 är gör oss beroende af en styrelse, som, med landstormen i reserv) kunde tro sig om att spela en Carl XII:s rol och indraga oss i en mängd kr Utskottet begriper alls icke, att det är Frivilligheten som gör att folket med gladt mod är beredt att strida när det gäller, och att det just är Zvänget, som förlamar försvaret. Bland de stora faror för oss som utskottet riktigt con amore förespeglat, finnes, märkvärdigt nog, icke den verkliga utsigten till ett snart bildande af en republik i ett stort och mäktigt land, som nu suckar under konskriptionens ok -— det ok utskottet vill pålägga oss. Det är ledsamt att icke få veta hvad utskottet tänker att vi, i fall en sådan händelse inträffar, skola taga oss till. Eller kanske det är för de mångenstädes sig yppande demokratiska ideernas skull som man vill sätta hela svenska folket i militär-grimman? Det blefve alltför vidlyfugt att följa utskottet på spåret i dess höga utflygter på fantasiens omräde. Det har, genom sine af oss omnämnda politiska betraktelser, värda att föredragas i Larskammaren, sökt visa oss nödvän) Utskottet yttrar nemligen, pag. 22: sAtt emot en sådan fiende (Ryssland, om hvars makt och snille utskottet straxt förut talat) uppställa ett tillfvllestvörande färavar är eN Svår Hnnoift helt