Dagens Nyheter – 30 april 1866, sida 1

ooDenna postvagn stannade utanför herr Durands hus. Ylle-, sammetoch sidenvaruhandlanden hade under spänd väntan afvaktat detta ögonblick. Vi böra tillägga att han väntat länge, ty redan på förmiddagen sågs han gå fram och tillbaka på sin gärd med minen hos en person, som lefver i en pinsam oro, och klädd i sin elegantaste högtidsdrägt. Han skyudade fram till vagnen och öppnar de dörren, sålunda förekommande lakejen, som hoppat af kuskbocken, för att utföra sitt förnämsta tjensteåliggande. Tre personer sutto inuti vagnen. Dessa voro enkegrefvinnan af Sainte-Anille och hennes dotter Arthemise samt hofmästaren Agamemnon. KRivat, hvilken sednare åkte baklänges. Han höll sin hatt blygsamt i handen. Den värde hofmästaren hade farit sin matmoder och hennes datter till mötes och inväntat dem vid det sista hästombytesstället, för att kunna föra dem direkte till den bostad han hyrt för deras räkning. Han ville icke beröfva herr Durand den glädjen att få hjelpa dessa damer ur åxdonet. Han förblef derföre Qvarsittande på sin plats, under det husegaren bjöd först modren och sedan dottren sin hand. Sedan de båda fruntimmerna och äfven herr Rivat kommit ur vagnen, sade den sistnämnde, i det han gjorde en djup buguing: — Fru grefvinna, detta är herr Purand, den hedersman hvarom jag haft den äran att tala med er så mycket under vägen. ,— Jaså det är berr Duraud, sade grefvinnan och gjorde en mycket nedlåtande och vänlig