— Inte är det värdt att tacka, min käre herr Durand; vi klinga med hvarandra i stället. Sedan de druckit en skål för grefvinnan Sainte-Anilles välgång, återtog hofmästaren: — Framdeles skall fru grefvinnan ha eget hotell här i staden. — Jaså. — Jag har fått i uppdrag att hyra eller köpa ett sådant. — Då skall naturligtvis ett nytt möblemang uppsättas? — Det förstås; och dyrbart kommer det att bli. Siden, sammet och brokad öfverallt... — Jag säljer sidenoch sammetsvaror, herr Rivat, samt genuesiska och indiska brokader. .. Jag har det yppersta man kan tänka sig i denna väg... Också furnerar jag sjelfva hoftapetseraren .:. Jag rekommenderar mig hos er, herr Rivat, jag rekommenderar mig på det högsta... — Saken är afgjord, min bäste herr Durand. — Ah! herr Rivat!... herr Rivat!... Ni har icke att göra med en otacksam . .. jag skall veta bevisa min erkänsla för en sådan tjenst, och min börs... Hofmästaren antog en sträng och förnärmad min; ban föll köpmannen i talet: — Icke ett ord mera, herr Durand! utropade han. Ni kan vara säker på att viicke skola taga våra varor hos någon annan är er.... men icke ett ord mer! Min ädla matmoder, som uppskattar mina tjenster vida öfver deras verkliga värde, ger mig en riklig aflöning..-.Jag skulle, uppriktigt sagdt, anse en sådan pro