— Fredrika Bremers sista dagar. Under denna titel har nyligen i amerikanska tidningen Newyork Tribune förekemmit några äfven för oss svenskar högst intressanta uppgifter i bref från m:rs Campbell, amerikanske ministerns i Stockholm maka. Hon skrifver den 6 jan.: Det skall utan tvifvel intressera amerikanske läsare att veta, att näst sitt eget land älskade Fredrika Bremer Amerika. Ingen patriot i landet följde med lNifligare intresse republikens lifskamp, än denna ogifta qvinnaisin ensamhet bland Skandinaviensaflägsna snöfält. Auda inemot tiden för hennes död sysselsatte sig hennes själ med amerikanska angelägenheterna och hennes sista arbete var en ny upplaga af Hemmen i Nya verlden, med ett tillägg om den dåvarande ställningen. Detta arbete var utsiradt med ett porträtt af Lincoln, hvilken den ut märkta författarinnan hjertligt beundrade. Medan arbetet var i press, nådde oss underrättelsen om mordet på honom, hvarpå mamsell Bremer skref följande qvinliga bet Thorsdagen den 27 april 1865. Dyra fru Campbell! Kan det vara sannt som ett telegram från Newyork i går afton berättade: Mr Lincoln mördad — död? Jag hoppas att det icke är sannt; jag kan icke — jag vill icke tro det. Kan ni säga mig hur det är? Skulle det så vara, så är det icke för honom eller för den goda saken jag är bedröfvad. Hans verk är gjordt, saken är vunnen, kriget är slut, men ve Södern! Det har i detta förfärliga ögonblick dödat sin bäste beskyddare! Ack, om ni eller mr Campbell kunde säga mig, att det icke är sannt. Eder tillgifna Fredrika Bremer. När hon fått underrättelsen om Lees kapitulation, skref hon följande till mr Campbell. Min bäste herre! Nyss blitven ledig och allena begagnar jag detta ögonblick för att på det hjertligaste tacka er för ert lilla bref i dag, och den stora nyhet det medförde. Mottag mina lyckönskningar till edra vapens och eder ädla saks slutliga seger, hela menskligheten inbegripen. Lofvad vare Gud, att detta förskräckliga krig ändtligen nått sitt slut, och att vi kunna s2 freden nalkas med ny välsignelse för ert stora land och dess kommande lif! Jag vet, så väl som ni, att den b:segrand2 Södern en dag skall förena sig med Norden, med alla friade i ett te deum laudamus, (0, Gud vi lofve dig) för denna utgång. Nu gäller klokhet och barmhertighet. : Eder uppriktiga Fredrika Bremer. Mrs Campbell berättar vidare, att mamsell Bremer, som begynte känna sig trött af den stora stadens nod, till hvars lidande hennes krafter ej mer förslogo, längtade efter en lugn tillflyktsort för sina ålderdomsdagar. Då utbjöds till salu hennes faders fordna egendom, det gamla vackra landtstället Ärsta. Ton köpte det och tog emot det i somras, välkomnad som en vän bland bönderna, en klass den hon aktade och älskade. Ni känner oss blott i