position som ni ämnade framställa, för en stor förolämpning.! — En hofmästare hederlig karl! tänkte Durand försagd. En hofmästare samvetsgrann! Det var riktigt uppoch nedvända verlden! Och som han icke visste hvad han skulle säga, för att utplåna det ofördelaktiga intryck hans sista ord gjort på Agamemnon RKRivat, teg han visligen. — Nej! återtog den hederlige hofmästaren efter en stunds tystnad; jag har mycket att uträtta i dag... Låt oss uppgöra vår lilla affär, om ni behagar... — Hvilken affär? frågade Durand. — Det der förskottet å hyran som... Köpmannen gjorde invändningar, men hofmästaren ville icke höra på det örat. Han tog upp en handfull guldmynt och började räkna ihop summan. Durand skref då ett qvitto och mottog niohundra francs. Sedan detta var gjordt, steg Rivat upp för att gå. — Min herre, frågade köpmannen, eftersom fru grefvinnan icke kommer förr än i morgon har ni förmodligen ledigt i afton ..— Ja, det har jag; men hvarföre frågar ni så? — Jo, jag tänkte bedja er:.:anhålla hos er... Durand afbröt sig. — IHvad tänkte ni bedja mig om? sporde Agamemnon. — Att göra mig och min hustru den äran att dela vår anspråkslösa aftonmåltid... Jag