Äfventyraren. Roman al förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. AZ) Grefvinnan och fröken af SainteAnille. De båda männen slogo sig ned vid ett bord, för att i all frid och ro tömma buteljen. Men hvad skall man fördrifva tiden med, när man dricker, om icke genom att språka? Herrar Rivat och Durand började också språka. — Huru finner ni vinet? frågade Durand. — Ypperligt. Ar det verkligen er mening? Ja, på min ära. -— Jag har fått det direkte från Alicante, och det har varit buteljeradt öfver tjugufem ur. -— Det tror jag nog; vi ha af ungefär samma sort hemma på slottet Sainte-Anille. — Hvilken heder för mig att ha samma slags vin som en grefvinnna! — Herr Durand, den här varan kan hvem som helst dricka... Jag tror till och med hans nåd hertigen-regenten skulle finna den mycket välsmaklig. — Herr Rivat, ni uppfyller mig med glädje Tillåter ni mig att få skicka upp till er tjugufem buteljer, så suart ni tagit våningen härofvanför i besittning?