Dagens Nyheter – 28 april 1866, sida 2

skan; derpå kan ni vara säker, min bäste herr Durand. Agamemnon hade vidrört den känsligaste strängen. Durands ansigte antog plötsligt en strålande min. Han förblef tyst en stund, derunder tänkanpe på rådmanskapet och all den ära som åtföljde detta. — Alltid har man någon önskan, sade han derefter; men tror ni att fru grefvinnan skulle värdigas hjelpa mig? — Hvarför icke? ... Hon tycker om ett öppet väsende och en blick som afspeglar en redbar och god karakter... Ni kommer ofelbart att behaga henne... Och om hon, hvilket jag icke det ringaste betviflar, kommer att omfatta er med intresse, kan man taga för afgjordt att hon skaffar er hvad ni eftersträfvar ... Ser ni, hon är en mycket verksam menniska, begåfvad med en kraftig vilja; hvad hon föresatt sig, utför hon, och om hon lofvat rekommendera något, talar hon icke ljumt, utan med ifver och värma för sin skyddsling. — Det är min goda stjerna som sändt denna grefvinna i min väg! tänkte Durand. Derpå yttrade han högt: — Och när blir jag nog lycklig att i mitt hus få mottaga ett så ädelt och mäktigt fruntimmer? — Jo, i morgen; — I morgon? — Ja, på eftermiddagen. Jag ber er derföre vara god och se till at; allt blir satt i ordning redan i dag,