Dagens Nyheter – 28 april 1866, sida 2

-— ee RR — Åb, herr Durand, er artighet är stor, och jag kan icke annat än med förtjusning antaga ert frikostiga anbud. — Hörpå, herr Rivat, får jag ställa en fråga till er? — Tio, om ni behagar, min bäste herr Durand. — Bor icke fru grefvinnan af Saint-Anille vanligtvis i Paris? — Nej; sedan min ädla matmor blef enka har hon nästan beständigt uppehållit sig på sina gods... Vi bo än på vårt slott Saiut-Anille, än på det natursköna Haut-Pas, — någongång på de stolta herresätena Tour-Barrte i Poitou eller. Folle-Ortie i Anjou eller Plouesgatinelgaz. i Bretagne, för att icke tala om de mindre betydande domäner, der vi vistas några veckor hvartannat år... — Men alla dessa egendomar vittna om en ofantlig förmögenhet... — Ofantlig? ... Ordet är icke nog expressivt, säg heldre omätlig, oerhörd, gränslös! — Kan ni nämna på ett ungefär hvartill den ädla damens årliga räntor uppgå? — Hon vet det icke sjelf, och jag, min herre, Jag som sköter hennes affärer, jag vet det icke heller... Häraf kan ni möjligen göra er en föreställning om hennes rikedom. — Ja, jag må säga att jag är riktigt häpen! utbrast herr Durand och gjorde stora ögon. — Så förhåller det sig emellertid, återtog Rivat lugnt. Skål, herr Durand! — Skål! Och de båda männen tömde sina glas i botten. Hvad ylle-, sammetsoch sidenvaruhandlanden särskildt angår, ångrade han bittert att han icke