på den matine, som åttonde skarpskyttekompaniets sångare, äfvenledes i morgon gifva i de la Croixs salong. Dessa sångare äro, tro vi, upphofvet och första kärnan i den stora sångarverksamhet, som på sista åren blifvit utvecklad inom denna förening. De hafva sedan de först förvärfvade ett berömdt namn icke legat af sig, utan tillvuxit både i antal och exekutionens färdighet. Pödsfall och begrafnin Förliden to:sdagsmiddag jordades en anspråkslös man, handelsbokhällaren E. Wahlberg, å nya kyrkogården. Begrafningen var enkel men serdeles vacker. Han följdes till sitt sista hvilorum af några få vänner, hvaribland i första rummet vinhandlaren J. Nylander, hos hvilken den aflidne de sednare åren varit bokförire. Kyrkoherden Ekdahl förrättade på sitt vanliga värdiga och vackra sätt jordfästningsakten, hvarvid han äfven egnade den aflidne några välförtienta lotord för hans i lifstiden hedrande vandel. Denna händelse är visserligen i och för sig icke af det slag som hör till offentiigheten, men händelser som sammanhänga med den, göra det nödigt att omtala dödsfallet och den attidnes förhållanden, hyilket på anmodan här sker. ilv Wahlberg hade under sednare delen af sin lefnad haft lungsot, som nedlade honom på sjukbädden några dagar förr än han atled. in här utkommande tidning har omtalat döt fallet och berättat att det skett hastigt, utan föregången sjukdom. Samma tidning berättade i sammanhang dermed att den aflidne för kort tid sedan rft 10.000 rdr. Elakheten kom genast tidningen till bjelp. Rykten kommo i omlopp att mannen icke dött naturlig död. Dagen före begrafningen infann sig i den aflidnes bostad en person, som uppgaf sig vara anställd vid polisen och skickad från polismästaren, — hvilken skulle erhållit anonyma bref af mystisk beskaffenhet rörande det hastiga dödsfallet — för att efterhöra huru förhållandet vore med den tvetydiga saxen. Den aflidnes aktade värdinna, fru Westberg, invisade den frågvise till doktor Nensån, som varit Wåhlbergs läkare under den sista tiden af hans lefnad, och gaf frigt de upplysningar som stodo till buds och hvilka af den nitiske polismannen noga upptecknades. Förhållandet är i afseende på den aflidnes sjukdom sådant som här blifvit berättadt. Hvad det stora arfvet beträffar, så lyfte den aflidne verkligen ett sådant den 21 december förlidet år, å in summna: 1.515 rdr rmt. En del deraf har användts till :ring och till omkostnader under hans ödig e sista sjukdom, och återstoden, 700 rdr, äro emot pdeositionsbevis insatta i enskilta banken. Rättelso. I den uti torsdagsbladet införda uppsatsen om de södra polartrakterna stod att kapn Ross upptäckt den sydliga magnetnålen ost. fi. magnetpolen.