RER NTA ÅN EN RINGA LINDE måste afskiljas från densamma, för att ic den explosif. Samma ämne således, som genom sin inblandning i fotogen gör den explosif på de vanliga fotogenlamporna, brinner cubart på dessa gaslampor utan ringaste fara. Vid härvarande verk har en serie af försök börjat anställas för att studera lampornas egenskaper och utröna Iysningskostuaderna m. m. 1 igt att, om de bestå profvet, föreslå hes vederbörande deras antagande till belysning al studens gator utom gasterritoriet i stället för de gamla, sömniga oljelamporna, som der äunu be gnas. Som det är mycket troligt, alt lanporna ga, hafva hutfått hopp em att se hela staden upplyst med gas. För mindre städer, jernvägsstationer och audra ställen, der en stark upplysning är behöllig, men gasverksanläggning icke lönar sig, böra dessa lampor blifva särdeles välkomna. Uppfinningen är gjord af professor Wilauder, som derpå erhållit tioårigt patent. Sedeförfalskrinrgen. Polisransakning har sednast i förrgar hällits med de för utprångling af falska privatbankssedlar häktade och tilltalade arbetskarlarne Gullander och Ströberg, de:vid sådana upplysningar kommo i dagen, att med bestämdhet kan autagas, det Gullander baft gemenskap med tillverkaren at de falska scdlarne och sjelf, af fruktan för att blifva upptäckt, utlagt kuytet i sjön. Han är dessutom af en klädmäklerska igenkänd såsom den der redan i förra veckan hos henne utprånglat en femriksdalerssedel, churu han förnekar såväl detta som andra för horom besvärande omständigheter. Mot Ströberg förekommer deremot ingenting annat än att han, ehuru misstänkande de af hans hustru upphittade sedlarnas riktighet, likväl deltagit i utprånglingen deraf. Det är nu, enligt Posttiduingen, fullt koustateradt, att tillverkaren är en stentryckeriarbetare Alexander Lindberg, som för ett par år sedan hitkom med fångförpassning fråu Ryssland, der han deltagit i tillverkningen af falska statsobliga tioner. Lindberg, som här varit sorgfalligt ef terspanad, kommer nu att allmänneligen efterlysas. Ailmogens känslor för konskriptionren. En enfaldig, men iörmögen bonde i Norra Wadsbo blef helt förskräckt då någon af hans graunar omnämnde för honom att landtvärnet nu skall sättas uppigen och att det snart blir ofre med Russemw. (Med landtvärnet menade berättaren konskriptio frågan, som nu är i görningen). Donna hans häpnad ökades ännu mer, då han kom att tänka på sin ende, förhoppningsfulle son, hvilken, ehuru blott 21 år gammal, till midsommar skall träda i äktenskap med Granne-Pehrs Stina. Detta kom farsgubben att bäfva, och han såg redan 1 andanom sin Gustaf genomstucken af ruska bajonetter. Här, om nägonsin, voro goda råd dyra, ty Gustaf skulle räddas, det hade han gett sig hin på. En ljus ide uppgick i denna förfviflans stund för hans sorgsna själ, Han kallade Gustaf till sig, redogjorde för honom i hvilken fara han sväfvade, genom den gemena förordninga att landtvärnet skall sättas upp igen, samt den ruska fejden som derigenom skulle bli, men, fortsatte den omtänksamme fadren, ja vet ett rå, å da elår inte felt, bli läsare Gustaf, så tar inte befäla däk, tu ja har allri hört, att en läsare blitt krissman. Och så skedde. Den förr så glade, lefnadsfriske yngliugen, som med fröjd blickade in i lifvet, är nu vorden en väckwv och går med nerböjdt hufvud, grubblande och tyst som cn forntida andäktig klosterbroder. — Och allt deta för det förskräckliga landtvärnets skull. En fridlyst musikläktare. (msändt.) Man ser nu dagligen posten i Carl XIII:s torg med mer eller mindre rytande åtbörder ständigt och jemt nalkas den der placerade musikläktaren för att jaga bort de småherrskap som under sina lekar våga beträda den. Troligen fruktas för att ställningen skall ramla under den fi ga tyngden. IHvad vederbörande ändå ibland äro omtänksammal SS Till mRionde skarpskytteka:Paniet. Bade muntligen och 1 ett par bref ha vi blifvit anmodade att framföra till detta kompani en önskan, som torde delas af många: att kompaniet ville ännu en gång föranstalta en sådan soire som det gifvit två gånger med så stor framgång. Dessa soircer voro vackra komma alt visa sig ändamål: vudstadens invånare omsider och så roande, att det är mycket sannolikt att en ny skulle slå bra ut för kompanikassan; och besväret — eburu stort — veta vi alt nionde kompaniet icke drager sig för. Musikaliska nöj Annu är dev: musikaliska säsongen icke siut. Så länge träd. och mark stå i sin gråa skrud lockas man icke så starkt utom stadens portar, att man ej har tid att njuta de sista tonerna från vinterns konsertsångare. Det skall således troligen lyckas för fru Mathilda Heitman, en artist som vi bättre kände under namnet Mathilda Rosendahl, att få åte många af sina vänner på den musikaliska mat