Dagens Nyheter – 27 april 1866, sida 2

husegare och sidenvaruhandlande, som var nog hyfsad att icke låta begäret efter penningvinst alltför bjert framsticka. Herr Durand var femtio år gammal. Han hade mycket regelbundna anletsdrag, blåa ögon, hvita tänder och tjocka vador. Också hade han i sin ungdom ansetts vara den vackraste karl man kunde tänka sig. På den tiden hade han ådragit sig mycken uppmärksamhet och haft en förvånande framgång hos det täcka könet. Man talade länge om honom, huru ypperligt han dansade, huru utmärkt artig han var, huru väl han förde sig. Många flickor skulle ha velat bli gifta med honom, och på hans bröllopsdag var månget hjerta beklämdt. Hans äktenskap välsignades med tre välskapade barn; men det oaktadt lyckades icke fru Durand hålla honom fullkomligt fängslad i sina ljufva bojor. Malisen hade mycket att säga om kerr Durands sedlighet; ånga drogo på munnen när han i deras närvaro talade om jungfru Nannette, den lilla, täcka flickan som vi nyss sett mottaga en så hederlig present af den välvillige hofmästaren Agamemnon Rivat. Om man således hade ett och annat att anmärka mot sidenvaruhandlandens trohet i kärlek, var deremot hans redbarhet i affärer af alla känd och erkänd. Hans handel gick särdeles bra och hans förmögenhet tillväxte dagligen. Också åtnjöt han en oinskränkt kredit! Många påstodo till och med att han var en af de rikaste köpmän i Paris,