Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaronm. (Forts. fr. föreg. AF) Efter någon tid underrättade han markisen att han inhemtat så mycket vetande att han vågade ge sig ut för en stor trollkarl. Den fintlige Thianges omtalade då för regenten likasom i förtroende — och han bad hans höghet för all del hålla saken hemlig — att han kommit underfund med det chevaliern af Tremblaye med sitt ytterst nobla väsende och sin omätliga rikedom i verkligheten var ingenting mer eller miudre än en bland de skickligaste och lärdaste magici i Europa. Denna nyhet öfverraskade och förtjuste regenten. Han befallde herr Thianges att uppsöka Rolf ock föra honom till Palais-Royal. Markisen lät icke säga sig detta två gånger. Rolf infann sig hos hertigen och hade med honom ett samtal. som varade fyra hela timmar. Philip af Orleans intogs af förvåning öfver den djupa lärdom chevalierh utvecklade, och ifrån denna dag blef den unge mannen hans förklarade gunstling. Man kan icke göra sig en föreställning om till hvad grad chevåliern visste imponera på den svage fursten; som var måhända ännu vidskepligare än det vidskepliga tidehvarf, lvarihan lefde. Det dröjde icke länge innan vår hjeltes inflytande på högsta ort var nära nog obegränsadt.