Dagens Nyheter – 26 april 1866, sida 1

Han fick då en ide att stifta ett hemligt samfund, hvars medlemmar skulle blifva ytterst få och genom stränga roglor förpligtas till absolut tystlåtenhet. Detta samfund skulle sysselsätta sig med studiet af de hemliga vetenskaperna och med stöd af de oskattbara rön inom det öfvernaturligas område, som blefvo gjorda, styra det franska samhället. Rolf meddelade hertigen sitt förslag och hertigen fann det ypperligt. Samfundet kom till stånd och Philip af Orleans blef dess chef. Medlemmarne antogo det betecknande och bizarra namnet: Djefvulens barn. Samfundets sigill framställde den segrande djefvulen — en mörkrets engel, vändande upp och ned på den korsfäste frälsarens bild och trampande det döende påskalammet under fötterna: Vi sågo Rolf göra bruk af detta sigill medan han låg sjuk i gästrummet på Petit-Chastel. Emellertid drabbades Rolf, hvilken allt tycktes gå väl i händer, af ett hårdt slag. Esmeralda dog. Hon insjuknade plötsligt och afled efter några timmar, utan att de läkare, som i en hast blifvit efterskickade, kunde förklara dödsorsaken. Rolfs sorg var djup och allvarlig. Under mer än ett år förblef han trogen denna lika förtjusande som tillgifna väninnas minne. Det var efter förloppet af denna tid som hr Tremblaye, nu blifven ensam herrskare öfver falkmyntarne, en natt var stadd på resa från slottet La Baume till Paris, Han hade brådtom.