Dagens Nyheter – 25 april 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. MZ) XVI. Slutet på legenden. Samma år som den händelse, hvilken jag nyss omtalat, inträffade att Alberic en dag på senhösten kom till sin mor, fattade hennes hand och sade med ett uttryck i blicken, som väckte den stackars qvinnans förskräckelse: — Goda moder, följ med mig! — Hvart, min gosse? frågade Blanche. — Jo, ut i skogen. — Och hvad skola vi göra i skogen? Den lille Alberic svarade ingenting på denna fråga. ! Men han återtog med bedjande stämma: — Min mor, följ med mig; jag besvär er derom . .. Blanche kunde icke neka sin son någonting. Hon svepte om sig en pelis och sade: — Kom nu, så bege vi oss utaf. Ett melankoliskt smålöje sväfvade på barnets läppar. Mor och son gingo under tystnad nedåt skogen. Luften var kall och himlen molnfri. Träden voro aflöfvade. Alberic följde en mängd gångstigar, som korsade hvarandra, Han gick raskt framåt och