Det är från denna dag eler rättare från denna natt som slottet La Baume varit hemsökt at spöken. De två bröderna uppträda der med värja i hand och strida med hvarandra om besittningen af denna Blanche, som de älska båda lika högt. Den ohyggliga duelloch mordscenen uppföres hvarje natt af dessa hemska skepnader, under det alt en svart fogel beskrifver vida kretsar ofvauför deras hufvuden och dervid låter höra de mest olyeksbådande läten. Detta är anledningen hvarföre det gamla slottet aldrig varit bebodt sedan denna aflägsna tid. Då Blanche och heunes son dog öfvergick godset i en aflägsen slägtinges ego, och dennes familj rår om det ännu i dag. Men ingen af dess egare har brytt sig om att underhålla detsamma. Också är slottet numera, som du såg, till det yttre åtminstone endast en ruin. Man har ansett att förbannelsen hvilar deröfver och bondfolket i trakten har gifvit detsamma namnet det Förtrollade slottet. — — — — — — — — Esmeralda tystnade. Hon bade enligt löfte omtalat slottets historia för Rolf. : — Nå, frågade berr Tremblaye sedan hon slutat den hemska berättelsen, bibehåller man ännu denna vidskepliga tro?... Nu ha väl åtminstone de mera upplysta börjat tvifla?; — Tvifla, nej visst inte... Tvärtom skall jag säga, ha de som förr varit tviflande, på. sednare tider blifvit öfvertygade ..: