a nt Klockan slog tolf. Blanche lyssnade. Hon tyckte sig höra två olika röster tala i det rum der hennes son låg. Den ena af dessa röster var gossens. Den andra var alltför svag för att Blanche skulle kunna tydligt urskilja och igenkänna den. — ÄAlberic, mitt barn, frågade hon, är någon inne hos dig? — Ja, min mor, svarade b rnet. — Och hvem är det som talar med dig? — Det är mina far. Blanche kände en ymnig kallsvett utbryta på sin panna. Hon svimmade. Följande dagen frågade hon Albåric. Gossen kom ingenting ihåg. (Forts.)