2 DA ret ACK Sa PA titten Hon afskedade då ijenarinnorna och afvaktade med oroligt sinne och klappande hjerta sin makes aukomst. Bit par minuter förgingo, hvilka tycktes henne långa som timmar. Någon knackade sakta på dörren. — Hvem är det? frågade Blanche med darrande röst. oo — Brudgummen, som kommer, full af hopp och kärlek, svarade den som bultat. En känsla af blygsamhet förmådde Blanche att släcka ljusen i armstakarne. Srudkammaren upplystes då endast af en lampa, hvilken hängde i taket. Det sken som spreds från denna var mycket Svagt; man kunde endast oredigt urskilja föremålen i rummet. Blanche svepte om sig en mnattrobe samt gick upp och drog ifrån rigeln, som höll dörren stängd. Ena man inträdde. Han slog genast ena armen om hennes lif och med den andra drog han rigeln åter för dörren. — Hvad ni är kall! hviskade Blanche skiälfvande. — Du skall värma upp mig, svarade en passtonerad stämma; Jag älskar dig... jag älskar dig sedan länge tillbaka . .. jag älskar dig, och ändtligen är du min. . . Plötsligt spratt Blanche till. Hon reste sig upp 1 sängen och utstötte ett rop af förskräckelse. Man bultade på dörren.