motsatta lifvande känslor äro mest verkande elemeuter. Laudtförsvaret måste, efter vår uppfattning, tillsiu hufvudgrund orduas på nationalbeväpnivgens princip, iså att hvarje i skoläldern varwude yngling redan från baruaåren införlifvas med vapens bruk; att vapenöfvingar och krigiska idrotter blifva skyldighet för alla, för konuuecens säväl som backstugusittarens son; utt denua allmänna värnepligt från 17:de till :te året småningom niveeklas till en obetvinglig landtstorn:, sädan som Preusseus 13813, hvilken då gjorde slut på den Napolsouska kanonperioden. Dit var icke Preussens stående armcer, som gjorde detta underverk, ty dessa hade fiera gånger blifvit totalt uppri at kejsaren, utan Preussens icke militära folk: embetsmän, köpmän, studenter, handtverkare, haudelsbiträdenv, allmoge och daglönares, utan uniformering och cexerdis. Det blef en lavin, som bortsopade alla Traukrikes segervana armöer och slutade sitt scgertåg först vid Paris murar. Att hafva blifvit besegrad af denna sammanrafsade hop, utgjorde Napoleons största grämelse. Skarpskyttarne, helst i frivilliga skytteförbund, sådan tanken från början upprann, böra skyddas och uppmuntras samt efter 2 års cxercis befrias från beväringstvånget i fredstid; beväringsklassifikationen börja redan vid 17:de å 18:de året och fortgå till mannaålderns kulminationstid, 45:te året. Vid fiendtliga anfall blifva skarpskyttarne passande befäl för beväringen, hvilka kårer, såsom nationaltrupper, äro till sin natur likstämmiga. Skjutgillena skulle hafva till ändamål att inplanta skjutfärdighet hos befolkuingen, och sammankomsterna skulle icke missriktas med militäriskt tvång och befilkomplimanger m. m. ur krigstuktens annaler, som tröttar och förnedrar samt utplånar sjelfförtroendet hos fria män; i krig lemnas ingen tid för dylik lyx. — Deremot skulle månadtliga sammankomster under fria och lediga välskjutningsöfuingar och profskjutuing med utdelaude af rikliga priser, verkliga folkfester, utan all milkärisk anstrykning, med hufvudmål: ssäker hand och säkert öga, hos massan af folket leda till mera tynnande resultater. Det är likgiltigt på vilket sätt festerlandets försvarare hämma ett fiendtligt inbrott, endast det är verksamt och kraftigt. Karbiuen är hvarje spaniors trogna följeslagare; alltid beredd till anfall och försvar, förfelar hans kula, fastän expedierad under sträckande galopp till häst, nästan aldrig sitt mål. Under kriget 1810 på Pyreneiska halfön — Portugal, Spanien — då Napoleon satte 500,000 man mot detta folk och ditsände den fruktansvärda Massena såsom öfverbefälhafvare, öppnade spaniorerna till sitt lands försvar det 8. k. guerillaeller emåkriget. Hopar om 200 å 1600 man bildades öfver allt inom landet under sjelfvalda chefer; de voro hvarken exercerade eller uniformerade, men öfverallt der de uppdöko spridde de död och förskräckelse bland fransmännen. Guerillakriget, detta franska armåöernas plågoris, bröt, ja tillintetgjorde på spanska halfön franska väldet. — Se Held och Corvins verldshistoria kriget på halfön 1810. — Vårt land med sina klippor och skogssträckor eguar sig för ett sådant nationalförsvar af frivilliga s. k. flygande kårer, deri unga och gamla kunna deltaga. Man nedskjuter icke der fäderneslandets försvarare medelst karteschsalfvor i hela batal jouer; om en eller annan faller, finnes tusentals qvar. Zuaverna, verldens största krigare, göra icke många vänduingar och handgrepp innan de angripa fienden; de framila ledigt och II ----rsssrrrsrrrsrhnlnnssraraeseaassssssssss